"Det är okej Emelie. Andas" Jag kommer på mig själv med att tyst tänka detta och jag försöker att släppa vad jag nyss gjort (som egentligen inte är något speciellt) genom att titta på bilder på min bror som är på mission i USA och där missionspresidenten bloggar om vad som händer där om transfers och nya missionären och nu när jag kollade så var han där!! (om du också vill se honom så är det "Elder Eriksson" på Mama Winn's Place)
Men nu kanske du är mer intresserad av varför jag måste påminna mig om att andas, eller i alla fall att inte hyperventilera så fort jag tänker på det. det är egentligen inte så stort, du kommer kanske till och med att tycka att det är lite löjligt. Jag menar här har jag byggt upp dina förväntningar och du sitter -kanske- nyfiket och läser, du har kanske till och med läst i förväg bara för att jag inte skriver vad det är eller något annat vettigt - Fy, i så fall, inte göra så- men det är väll dags nu. Jag skrev nyss klart mitt första utkast av mitt personliga brev som sedan (innan den 17 januari) ska bifogas med min ansökan till Teaterteknik på Dramatiska Högskolan. (nyfiken på vad det är för utbildning? Klicka då HÄR) Jag sa ju att det inte var så stort, jag menar, jag har ju inte ens skickat det! Men ändå, du kan ju inte direkt klaga på det för jag varnade dig faktiskt!
Hur som helst... Vad detta betyder är att jag är ett steg närmare en framtid som jag inte har någon aning av vad det består av. Kommer jag in? Vad gör jag om jag inte kommer in? Klarar jag av att bo i Stockholm? Frågorna är många och enda sätter att besvara dem är att fortsätta. Nu dyker klassiska "citat" upp i mitt huvud som "En tusenmilafärd börjar med ett steg" och det är precis vad jag har gjort. Jag har tagit ett det första steget mot ett liv efter gymnasiet. Ett liv jag fram tills nu -och förmodligen även efter nu- har försökt att inte tänka på och varje gång jag faktiskt tänker på det så kommer jag tillbaka till samma ord. "Det är okej Emelie. Andas"
Dagens råd: Första steget är alltid svårt att ta, många gånger kommer man önska att man aldrig gjort det men när man nått målet, när man gått alla de där tusen milen. Då är det värt det. För kom ihåg "What doesn't kill you makes you stronger"
