En sånt där blogginlägg som jag är så oerhört dålig på att skriva...

Ja, juste, jag har ju faktiskt en blogg. Jag har hört att de gillar att man skriver och uppdaterar dem. Att vänta i över ett år är kanske inte superomtyckt av bloggen. Den kanske till och med saknar mig. Så, hursomhelst, tänkte jag att det var dags att skriva igen...

Sen sist så har jag gått ut gymnasiet och gått ett år på Fristadfolkhögskola, på en personlig assistent utbildning. Det var inget som jag direkt hade planerat. Två veckor innan kursstart sa min mamma "Det finns fortfarande platser kvar på en utbildning. Ska vi åka dit och titta?" Jag som inte hade något bättre för mig tänkte att det kunde vara bra att ha något att göra ås vi åkte dit och sen gick jag där under det året som kursen var.
  Jag trivdes faktiskt väldigt bra på Frista och vi hade en väldigt skum klass där jag fann mig att vara vänner med nästan alla. Jag som annars brukar hålla mig för mig själv om inte någon absolut tycker att den ska vara med mig. Så jag var delaktig i en helhet på ett helt annat sätt och det var trevligt faktiskt.
  Ämnena som vi läste pendlade mellan att var lagom intressant till jätteintressanta till att man räknade minuterna tills man skulle vara fri. Men bäst var måndagseftermiddagarna. Då hade vi "tillval" och jag valde "skrivarverkstad". Så varje måndag efter lunch satt jag och skrev och jag älskade varje sekund av det.
  Sedan tog det slut ungefär samtidigt som teatern blev allt mer intensiv. I år gjorde vi "Trollkarlen från Oz" och det blev en fantastiskt bra föreställning och även där lärde jag känna nya människor som jag gärna spenderade tid tillsammans med men sen gjorde vi vår sista föreställning och jag insåg att jag nu var både arbetslös och sysslolös. En inte så roligt kombination. Visst, jag är vikarie på en resursförskola men de tenderar att vara väldigt friska där tyvärr. Än så länge har jag jobbat 5 dagar där allt som allt.
  Sen så har jag ju självklart varit på Gotland två gånger sedan sist. Den bästa platsen man kan vara på under vecka 32. Har du inte varit där så är det på tiden att du åker dit.
  Annat trevligt som jag kan berätta är att båda mina systrar har gift sig. vi hade 10,5 veckor mellan deras bröllop. Det var ett väldigt stressigt halvår men det blev också jättebra och jag är väldigt nörjd med vad vi lyckades åstadkomma.

Det är nog en bra sammanfattning av vad som har hänt sedan sist. Tror jag i alla fall... Resten får annars ta och komma senare.

Dagens råd: Framtiden går inte att planera, ibland är det bäst om man bara låta den hända!

Plugg, plugg och plugg

Godmorgon världen!
Efter en halv natts pluggande och en halv natts sömn så är jag redo att möta världen igen! På schemat står Naturkunskap och Religion men först blir det frukost. Just nu står Alex och steker pannkakor, Angie smsar med sin mobil och jag, jaa, vad jag gör vet ni ju. Trotts att jag egentligen just nu ska skriva ett svar till frågan "Läs under ekonomiska och politiska verktyg. Vad menas med utsläppsrätter? Vad är en energideklaration? Vad menas med elcertifikat? Hur mycket beräknas bensin i Sverige att måsta kosta om transporter ska minska med 20% fram till 2020?". Så helt konstigt är det väll ändå inte att jag hittade mig hit? Jag förstår mig helt! Men jag lovar, frågan kommer att få ett svar inom den närmsta timmen. Så fort jag ätit och fått i mig lite energi! Känner mig bara halvt vaken just nu. Det kan dock bero på att jag ganska nyligen lämnade Alex varma säng för att starta denna dagen full av pluggande.   

Igår kväll så startade vi våran pluggkväll/övarnattning/dag. Det började ganska trögt för mig då det gärna blev så att man satt och pratade istället för att svara på frågor om universum. Till min tröst så vad jag den som lyckades arbeta mest. Angie skyllde det på hennes brist av kaffe och Alex erbjöd henne att fixa lite vilket de inte kom så lång med då ingen av de kaffedrickande flickorna visste hur kaffemaskinen fungerade. Till deras lycka så hade de mig. Jag som inte dricker kaffe lyckades skapa lite åt dem. Lite komiskt kan man tycka. Jag förstår mig dock inte på grejen med kaffe. Vad ska man med det till? Det A) Lycktar illa. B) Skapar ett beroende och C) om man nu redan konstaterat A och B, varför skulle man då dricka det? Det är min teori!

Men nu är frukosten klar så det är dags att säga adjö för denna gången.

Dagens råd: Om du planerar en hel kvälls pluggande så planera den inte med folk som du vet att du kommer prata med annat om. 

Klockan tickar

(Detta inlägger skrev jag förra veckan och bara råkade glömma bort att publicera det... Så att ni vet att det egentligen inte alls är från idag men jag kände ändå för att lägga ut det och vem vet, det kanske kommer ut ett lite mer aktuellt inlägg senare)

Tiden går fort. Tycker inte du det? Det kan väll knappast vara bara jag som tycker att dessa tre år gått väldigt fort... Kanske lite för fort om jag får säga vad jag tycker. Vilket i och för sig är hela meningen med att ha en blogg. Att säga vad man själv tycker... Så, Waow, tre år redan. Och vilka år det har varit. En riktig berg och dal bana med skarpa svängar, djupa stup, sega uppförsbackar och en helt ny underbar upplevelse. Jag kan ärligt säga att jag kommer nästa ihåg hur jag var när jag började resan och oj vilken ändring av människa den har gjort. Vilken resa! Och om en månad så är den slut. En ny får ta sin början. Skål för det! Synd bara att man inte har en ordentlig plan för den. Vi får helt enkelt ta det som det kommer.

Något annat värt att skåla för är mina föräldrar som just nu sitter på en kryssningsbåt till Amsterdam för att fira att de har varit gifta i 25 år. Grattis kära föräldrar! Jag älskar er mer än vad vi båda vet!

Dagens råd: livet må vara en berg-och-dalbana. Med det är ditt val att hoppa på och följa med eller stå vid sidan och vika till de som åker.

Citat och lite UF

Okej. Då var det dags att skriva ett inlägg här igen. Just nu sitter jag i skolan och planerar en mässa för UF som ska vara den 8 februari i Gamla Borås Wäferi (eller hur det nu stavas). Efter fyra veckor av fullständigt kaos så verkar nu det mesta vara under kontroll. Ganska skönt faktiskt!

Igår satt jag och en kompis och pratade om filmer med smarta citat. Som "spiderman" - "med stora krafter kommer stort ansvar" och "step up 2" - "det handlar inte om vad du har, utan om vad du gör med det du har" men den film som kom högst upp på listan var "lejonkungen" där vi hittade flera bra citat där favoriterna var "glöm inte vem du är" och "han lever i dig nu". Nu är jag kanske inte någon expert på Disney filmer men var de inte bättre förr? Eller i alla fall smartare? Jag menar visst finns det de som är bra men vad finns det i dem som är tänkvärt? Som när Simba inte vet vad han ska göra och får rådet att inte glömma vem han är. Vilket är lösningen på Simbas problem. För Simba ÄR kung över lejonklippan och därför bör han återvända. Många problem kan faktiskt lösas av att man tänker efter vem man är. Sedan när Sibma är ledsen över att hans pappa är död och Simba inte tror att han kan vara kung, speciellt inte en lika bra kung som sin pappa säger Rafiki "han lever i dig nu" och är inte det ett av de bästa sakerna man kan säga till någon som förlorat någon? Att den lever kvar i en och samtidigt säga att man ska leva i dens minne så att den kan vara stålet över en. Och vad säger dagens Disney filmer? Inget vad jag kan komma på... Men då är jag i och för sig inte någon expert inom ämnet.

Dagens råd: tänkvärda saker kan komma från var som helst - till och med en Disney film.

Andas

"Det är okej Emelie. Andas" Jag kommer på mig själv med att tyst tänka detta och jag försöker att släppa vad jag nyss gjort (som egentligen inte är något speciellt) genom att titta på bilder på min bror som är på mission i USA och där missionspresidenten bloggar om vad som händer där om transfers och nya missionären och nu när jag kollade så var han där!! (om du också vill se honom så är det "Elder Eriksson" på Mama Winn's Place)

Men nu kanske du är mer intresserad av varför jag måste påminna mig om att andas, eller i alla fall att inte hyperventilera så fort jag tänker på det. det är egentligen inte så stort, du kommer kanske till och med att tycka att det är lite löjligt. Jag menar här har jag byggt upp dina förväntningar och du sitter -kanske- nyfiket och läser, du har kanske till och med läst i förväg bara för att jag inte skriver vad det är eller något annat vettigt - Fy, i så fall, inte göra så- men det är väll dags nu. Jag skrev nyss klart mitt första utkast av mitt personliga brev som sedan (innan  den 17 januari) ska bifogas med min ansökan till Teaterteknik på Dramatiska Högskolan. (nyfiken på vad det är för utbildning? Klicka då HÄR) Jag sa ju att det inte var så stort, jag menar, jag har ju inte ens skickat det! Men ändå, du kan ju inte direkt klaga på det för jag varnade dig faktiskt!

Hur som helst... Vad detta betyder är att jag är ett steg närmare en framtid som jag inte har någon aning av vad det består av. Kommer jag in? Vad gör jag om jag inte kommer in? Klarar jag av att bo i Stockholm? Frågorna är många och enda sätter att besvara dem är att fortsätta. Nu dyker klassiska "citat" upp i mitt huvud som "En tusenmilafärd börjar med ett steg" och det är precis vad jag har gjort. Jag har tagit ett det första steget mot ett liv efter gymnasiet. Ett liv jag fram tills nu -och förmodligen även efter nu- har försökt att inte tänka på och varje gång jag faktiskt tänker på det så kommer jag tillbaka till samma ord. "Det är okej Emelie. Andas"


Dagens råd: Första steget är alltid svårt att ta, många gånger kommer man önska att man aldrig gjort det men när man nått målet, när man gått alla de där tusen milen. Då är det värt det. För kom ihåg "What doesn't kill you makes you stronger"

En liten uppdatering av mitt liv...

Jag insåg att det var ett tag sedan jag skrev här så jag tyckte det var dags. Jag har dock inte planer på att lova att bli bättre på att skriva här för jag vet att jag inte kommer att lyckas hålla det löftet. Men, men...
Mycket har hänt sedan sist. Nästan ett helt halvår har gått och jag har:

1, Börjat trean, media- event på LBS Borås.
2, Hittat ett nytt favoritämne i skolan (Ljud och ljus teknik)
3, Hittat en utbildning i Göteborg i event som kräver två års arbetserfarenhet.
4, Hittat en utbildning i Skellefteå i Senografi och attribut utan att egentligen tänka på att gå där.
5, Sagt hejdå till min bror när han flög i väg till USA på mission.
6, Fyllt 18
7, På börjat min praktik på stadsteatern.
8, Insett att utbildningen i Skellefteå inte alls låter så dum om man vill bli rekvisitör.
9, Hittat en utbildning i Stockholm i Teaterteknik (ljud-, ljus, och scenteknik)
10, Velat fram och tillbaka mellan dessa tre utbildningar och nästan glömt bort eventutbildningen
11, Haft en helt fantastiskt  vecka på stadsteatern och insett att jag älskar att arbeta med teaterproduktioner
12, Funderar fortfarande på vilken utbildning jag ska välja...

När jag skrev brev till min bror nyss gav jag honom en liten lista om vad jag lärt mig under min praktik...

1, Snö ska vara svart, för då ser den vit ut i ljuset på scenen (jättecoolt) och
2, Att det tar lång tid att sopa upp den efter genomgångarna och
3, Att man kan göra den av svarta skärbrädor och ingen kan gissa att det är det den är gjord av.
4, När radion kommer till teatern för att prata med rekvisitörerna räknas även praktikanten in där.
5, Men som praktikant får man inte frågor om rekvisitan utan om teatern...
6 Självklart blir man ställd när man, efter att ha sagt att den inte känns som hundra år gammal, får frågan ”Hur känns den då?” så ens svar blir det första som dyker upp i huvudet
7, och säger man i radion ”Den känns... vanlig...” så får man direkt sms från Emma (http://baraenvanligbokhylla.blogspot.com/) som citerar en.

8, Om man gör hål i den drickaburk för att det ska se ut som om den inte är öppnad så sprutar det först överallt...
9, Dricka är kladdigt...
10, och när drickan inte längre sprutar överallt så finns det fortfarande mycket dricka kvar som INTE rinner ut genom hålet...
11, Och efter att ha mosat någon burk för att försöka få ut drickan kommer man på att om man gör ett till hål rinner det jätte bra.
12, Och till sist, vart jag än kommer så gillar alla mina kakor!

Min vecka på  stadsteatern har verkligen varit helt fantastisk och jag har älskat varje sekund av den. Jag vill verlkigen arbeta med detta i framtiden!

Dagens råd: Om något gör dig lycklig, stäva då efter att få ha kvar det i ditt liv.

Gotland, Gotland, Gotland...

Nu är jag på en av Sveriges öar, som nu kanske förstått av min rubrik så är det Gotland, tillsamans med min syster Emma (baraenvanligbokhylla). Nu kanske du undrar vaför jag är här och det ska jag nu berätta för dig. Du förstår att vecka 32 är den veckan då man ska vara på Gotland för då händer här mycket. Det är medeltidsvecka! En stor marknad, gycklare, musikanter, tornerspel, eldshower, vem vill inte vara med om det?

Jag och Emma kom hit till Gotland igår (Söndag) klockan 2.45. Då hade vi en del tid att döda, du förstår invigningen skulle inte börja förens klockan 12.30 och boendet, där fick vi inte checka in före klockan 13. Vad gör man då mitt i natten i en helt främmande stad. Okej kanske inte så främmande, jag har ju varit här innan. Men vad gör man mitt i natten i visby? Jo, man vandrar runt tills man hittar en bänk vid strandpromenaden och då sitter man där och tar det lugnt. Tills man blir störd då förstås, vi träffade en del knasiga folk som var på väg hem medans vi satt där. En väldgit trevlig göteborgare som gärna satte sig ner och pratade med oss och någon timme efter att han försvunnit kom det tre ungdommar (min ålder och lite äldre) som tyckte att de var jätte roliga och hakade upp sig rejält på att vi åt risifrutti. Jag kan ju medela att vi inte sov nå värst mycket den natten.

Sen så började äntligen medeltidsveckan! Invigningstal från då tidens borgmästare som gav oss rådet "Var rolige - inte orolige!" Sedan var det dags att tåga in till markanden och vandra runt och vid 15 checkade vi in på vandrarhemmet för att sedan återvända till marknaden trotts regnet som vräkte ner utanför. När vi ansåg oss som lagom våta och hade ätit vände vi tillbaka för att torka, sy klart Emmas ena klänning och vila. Man blir ganska slö och död i huvudet när man inte sovit så mycket. Sedan begav vi oss till strandpromenaden där det var festkväll. Framträdanden av olika grupper som kommer att dyka upp mer under veckan. Sedan fick vi äntligen krypa ner under våra fluffiga täcken!

Idag har vi mestadels vandrat runt på marknaden och sett olika gycklargrupper och derar föreställingar. Jag kan medela att favoriten fortfarande är "Narrarna". (Vi såg dem när vi var här för två år sedan också) Deras föreställning är helt klar något som är värt att se! Man bara sitter där (eller står) och skrattar! Ser fram emot fredag då vi ska se deras eldshow "Skönheten och Odjuret". Vi vandrade även bort till  Broväg 25 för att hämta ut våra biljetter till tornerpel, eldshow och tornerspel och fick gå tillbaka med biljetter bara till första tornerspelet. För att lösa ut de andra behövde vi en kod som vi glömt på rummet. Så det blir till arr vandra tillbaka dit senare under veckan för de andra biljetterna.

En tredition som Emma påbörjade förra året var att äta en glasskula vaeje kväll, detta är en tradition vi fortsätter. Igår åt jag en glass som de kallar "Harry Potter" smakade ganska underligt kan jag erkänna och Emma tog lime.

Nu ska vi gå och se Alice i Underlandet i st. Lars ruin!

Dagens råd: Åk till medeltidveckan på Gotland. Du kommer att gilla det!